5 minutes
د متحدو ایالتونو د پوځ مرکزي قومنداني (سنټکام) وايي چې د دوشنبې په ورځ (مۍ۲۵) یې د ایران میزایل توغوونې دستګاه او ماین اېښودونکې کښتۍ يې په نښه کړې دي.
د متحدو ایالتونو د پوځ مرکزي قومنداني (سنټکام) وايي چې د دوشنبې په ورځ (مۍ۲۵) یې د ایران میزایل توغوونې دستګاه او ماین اېښودونکې کښتۍ يې په نښه کړې دي.
11 minutes

Si la corrupción se normaliza, como parece está ocurriendo, no se roba solo dinero público, se roba también la confianza de los ciudadanos en el modelo democrático. Y este es el mayor robo de todos.

Si la corrupción se normaliza, como parece está ocurriendo, no se roba solo dinero público, se roba también la confianza de los ciudadanos en el modelo democrático. Y este es el mayor robo de todos.
12 minutes
Reuters, li gorî Fox Newsê ragihand ku hêzên Amerîkî li başûrê Îranê operasyoneke xweparastinê dest pê kirine. Berdevkê Fermandariya Navendî ya Amerîkayê Tim Hawkins roja Duşemê bi şev ji Fox News re got ku hêzên Amerîkî li hember gefên hêzên Îranê êrîşeke xweparastinê li başûrê Îranê dest pê kirine. Berdevk her wiha ji kenalê re got ku opresyona hêzên wan ciyê avêtina mûşekan û tevgera gemiyên biçûk yên rejîma Îranê bûn ku "hewl dabûn mayînan biçînin." Berê, ajansa nûçeyan a...
Reuters, li gorî Fox Newsê ragihand ku hêzên Amerîkî li başûrê Îranê operasyoneke xweparastinê dest pê kirine. Berdevkê Fermandariya Navendî ya Amerîkayê Tim Hawkins roja Duşemê bi şev ji Fox News re got ku hêzên Amerîkî li hember gefên hêzên Îranê êrîşeke xweparastinê li başûrê Îranê dest pê kirine. Berdevk her wiha ji kenalê re got ku opresyona hêzên wan ciyê avêtina mûşekan û tevgera gemiyên biçûk yên rejîma Îranê bûn ku "hewl dabûn mayînan biçînin." Berê, ajansa nûçeyan a...
18 minutes

El turismo español mantiene el pulso en el arranque de 2026 con un aumento del número de visitantes y del gasto registrado, pero los datos esconden una realidad menos optimista de lo que sugieren los titulares.

El turismo español mantiene el pulso en el arranque de 2026 con un aumento del número de visitantes y del gasto registrado, pero los datos esconden una realidad menos optimista de lo que sugieren los titulares.
19 minutes
کارزار سرکوب در سایه قطع اینترنت در ایران؛ هر ۴۸ ساعت یک چوبه دار
کارزار سرکوب در سایه قطع اینترنت در ایران؛ هر ۴۸ ساعت یک چوبه دار
19 minutes
نگاهی به جهانبینی کریستیان مونجیو، فیلمساز رومانیایی که با فیورد در کن ۲۰۲۶ برای دومین بارپس از نخل تاریخی چهار ماه، سه هفته و دو روز در سال ۲۰۰۷، نخل طلا گرفت
نگاهی به جهانبینی کریستیان مونجیو، فیلمساز رومانیایی که با فیورد در کن ۲۰۲۶ برای دومین بارپس از نخل تاریخی چهار ماه، سه هفته و دو روز در سال ۲۰۰۷، نخل طلا گرفت
31 minutes
For protected areas in the Brazilian Amazon, one of the most basic questions is not where the boundary lies. It is whether anyone has the money to manage what sits inside it. A reserve may exist in law. It may appear on maps, in international pledges, and in official counts of how much of Brazil […]
For protected areas in the Brazilian Amazon, one of the most basic questions is not where the boundary lies. It is whether anyone has the money to manage what sits inside it. A reserve may exist in law. It may appear on maps, in international pledges, and in official counts of how much of Brazil […]
32 minutes
آیا ابولا میتواند به آمریکا برسد؟ مقامهای بهداشتی میگویند خطر فعلاً پایین است، اما غربالگری مسافران در برخی فرودگاهها گسترش یافته است. کارشناسان هشدار میدهند که ضعف در کنترل بیماریها در هر نقطه از جهان میتواند پیامدهای جهانی داشته باشد.
آیا ابولا میتواند به آمریکا برسد؟ مقامهای بهداشتی میگویند خطر فعلاً پایین است، اما غربالگری مسافران در برخی فرودگاهها گسترش یافته است. کارشناسان هشدار میدهند که ضعف در کنترل بیماریها در هر نقطه از جهان میتواند پیامدهای جهانی داشته باشد.
32 minutes

En una sociedad obsesionada con el bienestar inmediato, la validación emocional constante y la eliminación de cualquier forma de frustración, comienza a abrirse un debate incómodo sobre las consecuencias culturales y humanas de esa transformación.

En una sociedad obsesionada con el bienestar inmediato, la validación emocional constante y la eliminación de cualquier forma de frustración, comienza a abrirse un debate incómodo sobre las consecuencias culturales y humanas de esa transformación.
47 minutes
Deputada federal e ativista falam das últimas movimentações no Congresso e da aproximação da aprovação da medida Fonte
Deputada federal e ativista falam das últimas movimentações no Congresso e da aproximação da aprovação da medida Fonte
47 minutes

Florencia huele a piedra mojada y a café, a mármol viejo y a jazmín tardío. Huele a río, porque el Arno lo impregna todo con su olor a barro verde, a tiempo acumulado, a historia que fluye sin prisa hacia ningún mar digno de su grandeza.

47 minutes
Florencia huele a piedra mojada y a café, a mármol viejo y a jazmín tardío. Huele a río, porque el Arno lo impregna todo con su olor a barro verde, a tiempo acumulado, a historia que fluye sin prisa hacia ningún mar digno de su grandeza.
48 minutes
La Seremi de Educación de Antofagasta suspendió las clases en la comuna de Calama para este martes 26 de mayo...
48 minutes
La Seremi de Educación de Antofagasta suspendió las clases en la comuna de Calama para este martes 26 de mayo...
52 minutes

Aquellos valientes barbudos que bajaron de la Sierra Maestra en 1959, llevan décadas dominados por el miedo a introducir los cambios que demanda a gritos un sistema que no funciona.

52 minutes
Aquellos valientes barbudos que bajaron de la Sierra Maestra en 1959, llevan décadas dominados por el miedo a introducir los cambios que demanda a gritos un sistema que no funciona.
59 minutes
The pope has warned that AI is never truly neutral: it reflects the society that made it. He has called for ethical oversight – and protecting workers.
The pope has warned that AI is never truly neutral: it reflects the society that made it. He has called for ethical oversight – and protecting workers.
1 hour
This isn’t just a major animal welfare issue – it’s an economic one as well. And there are steps we can take to resolve it.
1 hour
This isn’t just a major animal welfare issue – it’s an economic one as well. And there are steps we can take to resolve it.
1 hour
Buses Jac lamentó el accidente que protagonizó una de sus máquinas en la ruta Freire-Villarrica de la región de...
Buses Jac lamentó el accidente que protagonizó una de sus máquinas en la ruta Freire-Villarrica de la región de...
1 hour
As great powers pull back from global trade rules, middle powers have the incentive and influence to chart a new path.
As great powers pull back from global trade rules, middle powers have the incentive and influence to chart a new path.
1 hour
(The Center Square) – It is not often that the Supreme Court of the United States speaks with complete unanimity. Yet in its recent 8–0 decision involving Chevron, the Court did exactly that, making clear that Louisiana’s coastal lawsuits belong in federal court when they stem from work performed under federal contracts. That ruling is more than a procedural correction. It is the most significant development in these cases since they were first filed more than a decade ago. And it should serve as a turning point for our state. For 13 years, Louisiana has been consumed by a wave of coastal litigation driven by a small group of trial lawyers moving from parish to parish, urging local governments to sue the very companies that employ their residents and sustain their economies. These lawsuits were sold as a path to coastal restoration funding. But after more than a decade, not a single dollar has reached the coast. What has materialized instead is uncertainty. And uncertainty is the enemy of investment. When global energy companies decide where to invest, they look for three things: a skilled workforce, a predictable tax structure and a stable legal environment. Louisiana excels in the first category. Our people are among the most skilled in the world, and our legacy of innovation in oil and natural gas is unmatched. We have made progress on taxes. But on legal stability, we continue to fall short. The coastal lawsuits have sent a troubling message: that even when companies operate under permits and in partnership with government, they may still face massive litigation years or even decades later. That risk becomes part of the cost of doing business. And when the cost becomes too high, investment goes elsewhere. The results are already visible. While oil and gas prices have fluctuated over the past decade, production in Louisiana has steadily declined. This is not a coincidence. It is the consequence of a business climate clouded by litigation. Supporters of these lawsuits argue they are necessary to hold companies accountable. But Louisiana already has a regulatory framework designed to do exactly that. In other energy-producing states like Texas, the rules are clear: if a company violates its permit, it must fix the problem. That clarity benefits the environment, the economy, and the investor in a win-win-win scenario. Louisiana’s approach, by contrast, replaces clarity with courtroom battles that nobody truly wins. The Supreme Court’s decision resets the playing field. After years of legal wrangling, we now know where many of these cases belong. But the real question is: should they continue at all? After 13 years, the answer is clear. These lawsuits have not delivered for our coast, our communities, or our economy. It is time to move on. Louisiana has an opportunity to send a different message, one that says we value partnership over litigation and growth over gridlock. By ending these lawsuits, our leaders can demonstrate that we are serious about creating a stable, predictable environment for investment. That matters not just for oil and gas, but for emerging industries as well. From liquefied natural gas to advanced manufacturing and beyond, companies are watching how Louisiana handles this moment. They are deciding whether our state is a place where it is safe to make long-term investment, or one where they will be second-guessed and shaken down years later in court. We cannot afford to continue to get this wrong. The Supreme Court has given Louisiana a chance to reset. Now it is up to our elected officials to finish the job. Ending the coastal lawsuits would not just close a long and costly chapter. It would open the door to a more prosperous future. The choice is ours.
(The Center Square) – It is not often that the Supreme Court of the United States speaks with complete unanimity. Yet in its recent 8–0 decision involving Chevron, the Court did exactly that, making clear that Louisiana’s coastal lawsuits belong in federal court when they stem from work performed under federal contracts. That ruling is more than a procedural correction. It is the most significant development in these cases since they were first filed more than a decade ago. And it should serve as a turning point for our state. For 13 years, Louisiana has been consumed by a wave of coastal litigation driven by a small group of trial lawyers moving from parish to parish, urging local governments to sue the very companies that employ their residents and sustain their economies. These lawsuits were sold as a path to coastal restoration funding. But after more than a decade, not a single dollar has reached the coast. What has materialized instead is uncertainty. And uncertainty is the enemy of investment. When global energy companies decide where to invest, they look for three things: a skilled workforce, a predictable tax structure and a stable legal environment. Louisiana excels in the first category. Our people are among the most skilled in the world, and our legacy of innovation in oil and natural gas is unmatched. We have made progress on taxes. But on legal stability, we continue to fall short. The coastal lawsuits have sent a troubling message: that even when companies operate under permits and in partnership with government, they may still face massive litigation years or even decades later. That risk becomes part of the cost of doing business. And when the cost becomes too high, investment goes elsewhere. The results are already visible. While oil and gas prices have fluctuated over the past decade, production in Louisiana has steadily declined. This is not a coincidence. It is the consequence of a business climate clouded by litigation. Supporters of these lawsuits argue they are necessary to hold companies accountable. But Louisiana already has a regulatory framework designed to do exactly that. In other energy-producing states like Texas, the rules are clear: if a company violates its permit, it must fix the problem. That clarity benefits the environment, the economy, and the investor in a win-win-win scenario. Louisiana’s approach, by contrast, replaces clarity with courtroom battles that nobody truly wins. The Supreme Court’s decision resets the playing field. After years of legal wrangling, we now know where many of these cases belong. But the real question is: should they continue at all? After 13 years, the answer is clear. These lawsuits have not delivered for our coast, our communities, or our economy. It is time to move on. Louisiana has an opportunity to send a different message, one that says we value partnership over litigation and growth over gridlock. By ending these lawsuits, our leaders can demonstrate that we are serious about creating a stable, predictable environment for investment. That matters not just for oil and gas, but for emerging industries as well. From liquefied natural gas to advanced manufacturing and beyond, companies are watching how Louisiana handles this moment. They are deciding whether our state is a place where it is safe to make long-term investment, or one where they will be second-guessed and shaken down years later in court. We cannot afford to continue to get this wrong. The Supreme Court has given Louisiana a chance to reset. Now it is up to our elected officials to finish the job. Ending the coastal lawsuits would not just close a long and costly chapter. It would open the door to a more prosperous future. The choice is ours.
1 hour

Gerra hotsak han eta hemen dabiltzan honetan, txanponaren beste aldeari begira jarri gara: bakeari. Muga nahiko lausoa dela badakigu, baina gerra luzatzearen ondorioei eta bake negoziazioei buruz aritu gara. Vietnamen hasi eta auskalo non amaituko dugun. Honako abestiak erabili ditugu: Duncan Dhu - 'Cien gaviotas' Dion - 'The Majestic' Los Amaya, Bebe - 'Vete' Aziz - 'Los Ardennes' The Carpenters - 'please Mr Postman'

1 hour
Gerra hotsak han eta hemen dabiltzan honetan, txanponaren beste aldeari begira jarri gara: bakeari. Muga nahiko lausoa dela badakigu, baina gerra luzatzearen ondorioei eta bake negoziazioei buruz aritu gara. Vietnamen hasi eta auskalo non amaituko dugun. Honako abestiak erabili ditugu: Duncan Dhu - 'Cien gaviotas' Dion - 'The Majestic' Los Amaya, Bebe - 'Vete' Aziz - 'Los Ardennes' The Carpenters - 'please Mr Postman'
1 hour

Berangokoak aske, ongietorriak libre! leloa zabaltzen duten kartelak eta pankartak nonahi ikusi ahal ditugu Euskal Herriko zazpi herrialdeetan. Kanpaina horren helburua da salatzea, Ibai Aginaga presoari ongietorria antolatzeagatik, Madrilen, hamasei euskal herritarren aurka egingo duten epaiketa. Hainbat herritan, auzia ezagutzera emateko, sostengu taldeek batzar irekiak antolatu dituzte eta auzipetuen testigantza bertatik bertara entzuteko eta haiekin hitz egiteko aukera ere izan dugu. Ekainean hasiko den epaiketari begira, Berangokoekin Elkartasun Komiteko kideok maiatzaren 30ean Algortan hasi eta Berangon amaituko den manifestaziora batzera dei egin dugu. Ekitaldi horretan aukera izango dugu auzipetuei elkartasuna eta maitasuna adierazteko eta euskal herritarron eskubide zibil eta politikoen defentsa irmo eta ozena egiteko ere. Ekainaren 8an hasi eta hiru aste iraungo duen makroepaiketan, Ibai Aginaga preso ohi berangoztarra eta, 2022ko martxoan, haren omenez antolatutako ongietorrian parte hartu zuten hamabost lagun epaituko dituzte, terrorismoari gorazarre egitea leporatuta. Fiskaltzak 36 urte arteko espetxe zigorra, 171 urteko inhabilitazioa eta 75.000 euroko isuna eskatzen ditu hamasei auzipetuentzat. Epaituko dituztenen arteko bederatzi preso ohiak dira eta, horrexegatik, haientzako espetxe zigorra bete behar izateko arriskua benetan handia da. Auzipetutako jende kopuruak eta eskatzen duten zigorren gogortasunak agerian uzten dute Espainiako Estatuak zartailua indar guztiz erabiltzen jarraitzen duela makurtzen ez diren independentisten aurka. Auzipetuei babesa eta elkartasuna adierazteko, euskal herritarron eskubide zibil eta politikoen defentsan eta Euskal Herriaren independentziaren alde, maiatzaren 30ean, Algortatik Berangora, lotu borrokara!! Rosa Luxenburgok esan omen zuen mugitzen ez denak ez dituela kateak sentitzen. Zapaltzaileak normalitatea deitzen dio bortxazko egoera horri eta, zapalduak bere egiten duenean, ikusezin bihurtzen da. Horrela gertatzen da zapalkuntza mota guztietan. Euskal Herriaren zapalkuntzak denboran iraun dezan, beharrezkoa da hura normaltasunarekin nahastea. Hori gertatzen denean, zapalkuntza da normala, zuzena eta arrazionala dena eta horren kontra altxatzea, berriz, anomalia bat, joera biolentoa dutenen jokabide irrazionala. Baina, Azurmendik esan zuen bezala, Zesarren kontakizuna eta haren sukaldariarena ez dira berdinak. Ezberdintasun hori agerian uzten dutelako kriminalizatu nahi dituzte ongietorriak, nazio zapalduaren ikuspegia gizarteratzen dutelako eta normalitatearen mozorroaren atzean ezkutatu nahi dena ikusgarri egiten dutelako: Euskal Herriaren egoera koloniala eta inperialismo espainol eta frantsesaren aurkako etenik gabeko borroka. Jakin-en, Cira Crespok Ramón Grosfogueli, teoria dekolonialaren sortzaile nagusienetakoari, egin berri dion elkarrizketa mamitsuan esan du epistemologikoki ere menderatuta gaudela. Izan ere, Cresporen arabera, espainiar inperialismoaz hitz egiten denean harritu egiten gara, euskaldunok ez baitugu gure zapalkuntza kategoria horrekin identifikatzen. Grosfoguelen arabera, hori gertatzen da abertzaleek ezker espainiarrekin egin dituzten aliantzengatik, horiek lortzeko gatazka beraren existentzia ukatu egiten da eta, ondorioz, gertatzen zaiguna Espainiako ezkerraren eskemekin interpretatzen dugu. Baina Grosfoguelek ez du zalantzarik, inperialista da Espainiak Euskal Herriaren kontra erabiltzen duen indarra eta Espainiako ezkerra inperialismoaren aurpegi atsegina baino ez dugu, antiinperialista yankiak dira, baina inperialista espainiarrak. Grosfoguel, Franz Fanon edo Azurmendi irakurri gabe ere edo teoria dekolonialaz ezer jakin aurretik, Euskal Herrian, de facto praktika dekolonialak diren ongietorriak egitea ohikoa izan da, bizi dugun menderakuntzaren kontzientzia izan dugun bitartean. Lurraldearen zatiketa administratiboa, euskararen kontrako legeak, ondare naturalaren ustiaketa arrotza, historiaren desitxuratzea, kulturaren gutxiespena eta abertzaleen gorputzak txikitu eta giltzapetzea, denak dira zapalkuntza kolonialaren formak. Horiek guztiek erakusten dute zergatik eta nola ez garen nazio bat. Baina, filosofo frantsesak esana da, kontua ez da egiten digutena, egiten digutenarekin egiten duguna baizik. Euskal Herriaren zapalkuntzaren historia bezain luzea da zapalkuntza horren aurkako borrokarena. Askotarikoak dira gaur egun ere zapalkuntzaren eta errepresioaren aurkako ekimenak; ikusi ditugu iparraldeko gazteak hizkuntza eskubideen defentsan intsumisioa aldarrikatzen, Baztanen lurraren defentsan altxatu ziren Aroztegiaren aferan eta, berriki, Frantziako Estatuaren errepresioa salatzeko eta hari aurre egiteko manifestazioa egin dute Baionan. Euskal Herri independente eta askea nahi dugulako, kapitalismoaren eta patriarkatuaren aurka borrokatzeko antolatzen gara. Zeren lotzen gaituen katearen luzera gainditzen dugunean, agerian gelditzen dira zapalkuntza eta menpekotasun egoerak. Nazioartean ikusten ari gara inperialismoaren oldarraldi ankerra, baina baita hari aurre egiten dioten herrien duintasuna ere. Palestinarren jarrera irmoak hunkitzen gaitu eta eredugarri iruditzen zaigu, eta berdin irandarrena, baina baita sahararrena, kubatarrena eta amore ematen ez duten beste herri azpiratuena ere. Euskal Herriaren independentziaren aldeko borroka ere inperialismoaren aurkako borroken artean kokatzen da. Berangoko ongietorriaren auziak eta auzipetuen jarrera tinko eta duinak gatazka hori ikusgarri egiten dute, gogoratzen baitigu nortzuk garen eta askatasuna manu militari nortzuk lapurtu diguten. Berangoko hamaseien auziak batasunaren aldeko deia egiten digu Euskal Herriaren zapalkuntzaren kontzientzia dugun guztioi. Horregatik, auzipetuei babesa eta elkartasuna adierazteko, euskal herritarron eskubide zibil eta politikoen defentsan eta Euskal Herriaren independentziaren alde, maiatzaren 30ean, Algortatik Berangora, lotu borrokara!! Jaione Ramon Gana, Berangokoekin Elkartasun Komitearen izenean

Berangokoak aske, ongietorriak libre! leloa zabaltzen duten kartelak eta pankartak nonahi ikusi ahal ditugu Euskal Herriko zazpi herrialdeetan. Kanpaina horren helburua da salatzea, Ibai Aginaga presoari ongietorria antolatzeagatik, Madrilen, hamasei euskal herritarren aurka egingo duten epaiketa. Hainbat herritan, auzia ezagutzera emateko, sostengu taldeek batzar irekiak antolatu dituzte eta auzipetuen testigantza bertatik bertara entzuteko eta haiekin hitz egiteko aukera ere izan dugu. Ekainean hasiko den epaiketari begira, Berangokoekin Elkartasun Komiteko kideok maiatzaren 30ean Algortan hasi eta Berangon amaituko den manifestaziora batzera dei egin dugu. Ekitaldi horretan aukera izango dugu auzipetuei elkartasuna eta maitasuna adierazteko eta euskal herritarron eskubide zibil eta politikoen defentsa irmo eta ozena egiteko ere. Ekainaren 8an hasi eta hiru aste iraungo duen makroepaiketan, Ibai Aginaga preso ohi berangoztarra eta, 2022ko martxoan, haren omenez antolatutako ongietorrian parte hartu zuten hamabost lagun epaituko dituzte, terrorismoari gorazarre egitea leporatuta. Fiskaltzak 36 urte arteko espetxe zigorra, 171 urteko inhabilitazioa eta 75.000 euroko isuna eskatzen ditu hamasei auzipetuentzat. Epaituko dituztenen arteko bederatzi preso ohiak dira eta, horrexegatik, haientzako espetxe zigorra bete behar izateko arriskua benetan handia da. Auzipetutako jende kopuruak eta eskatzen duten zigorren gogortasunak agerian uzten dute Espainiako Estatuak zartailua indar guztiz erabiltzen jarraitzen duela makurtzen ez diren independentisten aurka. Auzipetuei babesa eta elkartasuna adierazteko, euskal herritarron eskubide zibil eta politikoen defentsan eta Euskal Herriaren independentziaren alde, maiatzaren 30ean, Algortatik Berangora, lotu borrokara!! Rosa Luxenburgok esan omen zuen mugitzen ez denak ez dituela kateak sentitzen. Zapaltzaileak normalitatea deitzen dio bortxazko egoera horri eta, zapalduak bere egiten duenean, ikusezin bihurtzen da. Horrela gertatzen da zapalkuntza mota guztietan. Euskal Herriaren zapalkuntzak denboran iraun dezan, beharrezkoa da hura normaltasunarekin nahastea. Hori gertatzen denean, zapalkuntza da normala, zuzena eta arrazionala dena eta horren kontra altxatzea, berriz, anomalia bat, joera biolentoa dutenen jokabide irrazionala. Baina, Azurmendik esan zuen bezala, Zesarren kontakizuna eta haren sukaldariarena ez dira berdinak. Ezberdintasun hori agerian uzten dutelako kriminalizatu nahi dituzte ongietorriak, nazio zapalduaren ikuspegia gizarteratzen dutelako eta normalitatearen mozorroaren atzean ezkutatu nahi dena ikusgarri egiten dutelako: Euskal Herriaren egoera koloniala eta inperialismo espainol eta frantsesaren aurkako etenik gabeko borroka. Jakin-en, Cira Crespok Ramón Grosfogueli, teoria dekolonialaren sortzaile nagusienetakoari, egin berri dion elkarrizketa mamitsuan esan du epistemologikoki ere menderatuta gaudela. Izan ere, Cresporen arabera, espainiar inperialismoaz hitz egiten denean harritu egiten gara, euskaldunok ez baitugu gure zapalkuntza kategoria horrekin identifikatzen. Grosfoguelen arabera, hori gertatzen da abertzaleek ezker espainiarrekin egin dituzten aliantzengatik, horiek lortzeko gatazka beraren existentzia ukatu egiten da eta, ondorioz, gertatzen zaiguna Espainiako ezkerraren eskemekin interpretatzen dugu. Baina Grosfoguelek ez du zalantzarik, inperialista da Espainiak Euskal Herriaren kontra erabiltzen duen indarra eta Espainiako ezkerra inperialismoaren aurpegi atsegina baino ez dugu, antiinperialista yankiak dira, baina inperialista espainiarrak. Grosfoguel, Franz Fanon edo Azurmendi irakurri gabe ere edo teoria dekolonialaz ezer jakin aurretik, Euskal Herrian, de facto praktika dekolonialak diren ongietorriak egitea ohikoa izan da, bizi dugun menderakuntzaren kontzientzia izan dugun bitartean. Lurraldearen zatiketa administratiboa, euskararen kontrako legeak, ondare naturalaren ustiaketa arrotza, historiaren desitxuratzea, kulturaren gutxiespena eta abertzaleen gorputzak txikitu eta giltzapetzea, denak dira zapalkuntza kolonialaren formak. Horiek guztiek erakusten dute zergatik eta nola ez garen nazio bat. Baina, filosofo frantsesak esana da, kontua ez da egiten digutena, egiten digutenarekin egiten duguna baizik. Euskal Herriaren zapalkuntzaren historia bezain luzea da zapalkuntza horren aurkako borrokarena. Askotarikoak dira gaur egun ere zapalkuntzaren eta errepresioaren aurkako ekimenak; ikusi ditugu iparraldeko gazteak hizkuntza eskubideen defentsan intsumisioa aldarrikatzen, Baztanen lurraren defentsan altxatu ziren Aroztegiaren aferan eta, berriki, Frantziako Estatuaren errepresioa salatzeko eta hari aurre egiteko manifestazioa egin dute Baionan. Euskal Herri independente eta askea nahi dugulako, kapitalismoaren eta patriarkatuaren aurka borrokatzeko antolatzen gara. Zeren lotzen gaituen katearen luzera gainditzen dugunean, agerian gelditzen dira zapalkuntza eta menpekotasun egoerak. Nazioartean ikusten ari gara inperialismoaren oldarraldi ankerra, baina baita hari aurre egiten dioten herrien duintasuna ere. Palestinarren jarrera irmoak hunkitzen gaitu eta eredugarri iruditzen zaigu, eta berdin irandarrena, baina baita sahararrena, kubatarrena eta amore ematen ez duten beste herri azpiratuena ere. Euskal Herriaren independentziaren aldeko borroka ere inperialismoaren aurkako borroken artean kokatzen da. Berangoko ongietorriaren auziak eta auzipetuen jarrera tinko eta duinak gatazka hori ikusgarri egiten dute, gogoratzen baitigu nortzuk garen eta askatasuna manu militari nortzuk lapurtu diguten. Berangoko hamaseien auziak batasunaren aldeko deia egiten digu Euskal Herriaren zapalkuntzaren kontzientzia dugun guztioi. Horregatik, auzipetuei babesa eta elkartasuna adierazteko, euskal herritarron eskubide zibil eta politikoen defentsan eta Euskal Herriaren independentziaren alde, maiatzaren 30ean, Algortatik Berangora, lotu borrokara!! Jaione Ramon Gana, Berangokoekin Elkartasun Komitearen izenean